2012-09-26
Oops nu gick det någon dag igen. Wieger var ju här i måndags och då red han Russinet. OCH vad fiiiin hon var. Flög fram i passage och ökad trav plus att han tragglade lite serier med henne med mycket samling vilket var jättebra. Han har ju lite mer timing än jag och är inte lika försiktig:-). Hur som helst så fick han sig någon ”åktur” när hon överladdar men totalt sett var hon jättefin och Wieger sken som en sol och tyckte hon var kanon. Känns bra att jag gjort något rätt i alla fall. Red henne en sväng tidigt igår morse för att känna hur hon kändes efter denna mangling och även för att rida ur lite slagg. Hon var fin och det som var roligast var nog att det inte är någon jätteskillnad när han ridit. Det är små saker som att hon kommer tillbaka lite snabbare, är lite mer reaktiv framåt och aningen lättare från handen men egentligen ingen jätteskillnad utan hon känns bara som när hon är som bäst och dit kan jag faktiskt få henne själv:-) Det är också något av ett kvitto att jag gör något rätt under tiden. Om det vore så att det blir en jätteAHA upplevelse när han ridit så innebär ju det att jag inte får dit det själv så väljer jag att tolka det i alla fall:-)
Red sedan lilla hjärtehästen lite mer ”ordentligt” i ridhuset på kvällen. Hon är ju under igångsättning och det är så himla svårt det här att sätta igång henne. Risken är att man rider för mycket. Hon är nämligen precis lika efter 7-8 veckors vila som hon var när hon ställdes av! Mycket märklig häst det där. Hon tappar naturligtvis lite spänst, ork och spets men är mjuk, arbetsvillig och när kroppen kommit igång så sätter hon igång och ”pumpar”. Ja vad otroligt glad jag är att få sitta på henne igen och vad otroligt glad jag är att hon inte är en träbock som man ska slita med i en månad för att få henne på gång igen. Å andra sidan får jag verkligen rida mot klockan för att måtta in så det inte blir för mycket. Vill ju gärna att hennes fot får växa ner helt innan vi lägger tyngre belastning på men nu varken pulsar hon eller är speciellt varm i foten längre. Det är bara några millimeter kvar för att det ska vara nedvuxet till skon så ett par skoningar till så är nog foten helt ok igen. Nu får hon bara ridas på ridhusunderlaget så att det är ”mjukt” åt foten. Underlaget blev kanon när vi la in spån, det blir naturligtvis lättare dammigt men förhoppningsvis blandar det in sig med sanden så att det lägger sig. Jag gillar i alla fall underlaget och det är väl viktigast eftersom det är mitt ridhus:-)
Fick höra igår att Matchos bror inte heller finns bland oss längre. Det var tudelat att höra det men samtidigt ”skönt” för då var hans wobbler verkligen genetiskt. Tydligen hade han blivit dålig i somras och kunde inte resa sig i hagen så nu är han tillsammans med sin mamma och bror och matte i hästhimlen. Himla tråkigt på så fina och trevliga individer och samtidigt kan jag tycka att det är bra att det uppdagas tidigt så att varken häst eller människa kommer till skada. Det är en verkligt otäck sjukdom.
Min lilla slyngel mår fin fint i alla fall. Är pigg och glad förutom på eftermiddagarna då han sover då det dånar. Tycker det mesta är roligt och får göra lite olika saker nu och då. Sadel på, träns på, lite longering pyssel osv. På måndag ska Micke sätta på aluskor på hans framfötter och efter det ska vi börja göra lite mer ”allvarligt” arbete. Det handlar också en del om att rikta om hans framben väldigt försiktigt, det gör vi med skoning och lätt arbete så får vi se hur det ter sig.
Nu ska jg ge mig av till arbete i Östhammar och ikväll är det full fart med IR-Anna.
Stort grattis till min Annapanna som har födelsedag idag! TUSEN kramar stumpan!!!