2011-10-19
Det här med att vara djurägare, är det så bra egentligen? Idag har jag varit på Solvalla med hjärtehästen för arbetsendoskopin, grejen var bara att vi gjorde ingen arbetsendoskopi utan endast endoskopi och det gav svar på frågan, är det något fel? Svar Ja, naturligtvis är det något som är fel. Hjärtehästen har DDSP, ja ADHD har alla hört talas om tror jag med DDSP har åtminstone inte jag hört om. Naturligtvis är det en amerikan som hittat på det då de älskar förkortningar! Det står i alla fall för Dorsal Displacement of the Soft Palate. Det gjorde väl alla mycket klokare? Inte mig i alla fall. Enkelt uttryckt ”felläge mjuka gommen”. Häpp! Det innebär att 1. hon är inte struppipare, stämbanden såg jättefina ut, 2. struplocket hamnar ibland under mjuka gommen – innebär -ANDNÖD! I vissa lägen kan det vara så att hon har motsvarande ett sugrör att få i sig luft ifrån. 
Hur känner man sig då som matte? USEL! Faktiskt riktigt USEL! Det spelar ingen roll att jag konsulterat 4 olika veterinärer för hennes ”andning” och samtliga sagt att det är nog bara något missljud, hon verkar inte påverkad av det. Jag har ju haft problem med hennes humör under hela hennes liv. Hon har haft otaliga bekymmer med fötter och rygg och de har vi nu fått ordning på. Hon går bättre och är piggare än hon någonsin varit och så kan hon inte andas! Konstigt att hon blir förbannad ibland????? Det känns samtidigt skönt att jag inte släppt det utan oförtrutet försökt hitta vägar att få en riktigt diagnos och idag var vi hos en expert och han kunde ganska enkelt konstatera att ”det måste opereras för det blir inte bättre” Häpp! Hur orolig är inte jag för att lägga henne på operationsbordet, det är alltid en risk. Å andra sidan ser jag inte att jag har ett val. Jag kommer hädanefter när jag sitter upp att tänka undrar hur mycket luft hon får i sig. Om hon blir arg kommer jag inte att veta om det är syrebrist eller humör och så kan jag ju inte ha det. Om hon skulle vara promenadhäst så vore det en annan sak. Men jag gillar ju verkligen denna häst, hon är så fantastiskt fin att rida när hon tuffar på och jag vill verkligen ha några tävlingsår med henne efter allt vi gått igenom. Enda sättet att det ska kunna bli så är att lägga henne på operationsbordet.
Det kunde kanske vara skönt också att få den sista pusselbiten på plats, vem vet, jag kanske får den där fantastiska hästen som jag hela tiden sett i henne och får möjlighet att täppa till truten på alla ”belackare” som varit rädda för hennes humör och avfärdat henne som märr!
Jag är kanske överdramatisk i detta men jag tycker verkligen att det är läskigt. Ska försöka lösa det praktiska med försäkringsbolaget idag och om det går vägen kanske det blir operation redan nästa torsdag. Oj oj oj…. MEN om allt går som det ska och har gjort i 98% av fallen så är det 3 veckors konvalecens och därefter rehab till dess att hon vant sig med att få luft hela tiden. Känns ju som en rehab vi skulle klara av efter alla andra rehabomgångar vi varit igenom. Risker finns överallt och jag tröstar mig med att jag försöker ge bästa förutsättningar, bästa specialisten/kirurgen på området, bästa anestesiprofessorn i landet som sköter narkosen, de har lovat att hon inte är obevakad en sekund post op förrän hon kan ”ta vara på sig själv”. Det är bästa tiden på året både vädermässigt och träningsmässigt, ja allt är verkligen tillrättalagt. Jag har ju erfarenhet av Pix bröt benet i boxen så man kan inte alltid skydda dem men jag hoppas att det kan hjälpa att man försöker ge bästa förutsättningar.
Ja huja, undrar om det här med att vara djurägare alltid är så välbetänkt….