2011-10-31
Ja förra veckan gick verkligen både fort och långsamt och var oerhört emotionell på alla sätt. Lycka blandades med massor av sorg och det blev riktigt svårt att sortera allt. Nu har jag i alla fall kommit över i den nya veckan och i ärlighetens namn ligger jag efter med både det ena och det andra.
Jag saknar Simpan! Ja så är det verkligen, jag ser honom över axeln varje morgon när jag ger Russin hennes mat och jag ger mig den på att han bara busar med mig, älsklingshästen!
Den andra hjärtehästen mår bra! Det är så skönt att hon mått bra hela tiden efter operationen och haft som mest 38,6 i temp dvs eg ingen temp alls. Imorgon kommer min husveterinär och tar bort dränaget och på söndag ska vi ta stygnen och sedan ska hålet läka ihop och förhoppningsvis inte bli någon ful fistelgång eller annat. Idag fick hon också på sig sina skor och då blev hon genast gladare. Hon är inte riktigt gjord för att gå utan skor den hästen så vi har haft fötterna tejpade med ”tossor” dvs liggunderlag så att det blev lite mjukt ändå. Hon står i sin hage för att hålla sig lugn men till helgen ska hon få gå ut till sin syster. Det tror jag att de båda kommer att uppskatta. Russinet tycker det är mycket märkligt att Riojan är inlåst i någon liten paddock där hennes syster inte kommer åt henne.
Nästa vecka får jag också börja skritta henne och veckan därpå börja jogga lite. Sedanär det återbesök och därefter upptrappning av träningen.
Håll alla tummar för att läkningen fortsättningsvis också går lika bra. Det ska bli spännande att se om jag märker något i ridningen. Jag märker i alla fall när hon äter att hon låter inget längre! Så det är en skillnad och säkert skönt för henne.
Tänkte bara titta in för att ge en liten uppdatering. Tankarna vandrar ff till lille simpan och vi har ljus tända i det vi kallar för Simpan-gläntan, jag tror minsann att jag ibland ser honom smyga tittut mellan björkarna och han ser så glad ut