2010-10-01
Det är märkligt vilken obalans det kan bli mellan sagda ord och handlingar, typ ruska på huvudet och säga ”jo det vill jag” eller säga ”det var jättegott” och grimasera som aldrig förr. Frågan är vad som betyder något och vad vi egentligen tror på innerst inne? Är det vad människor säger eller vad människor gör?
När det gäller djur så är det ju ganska enkelt, de skiter högaktningsfullt i vad vi säger och går helt på det vi gör. Hur vi uttrycker det vi vill med kroppen eller vilka handlingar vi utsätter dem för. Eftersom vi i många fall är otroligt primitiva (vi hamnar ju ibland i att tänka med reptilhjärnan) så tror jag att det i många fall är lika med oss människor. Vi fäster ibland otroligt stor vikt vid ord som sägs men tror egentligen på det som ligger bakom dvs vad som signaleras.
Kanske vore det lättare om vi bara fick använda kroppspråk och handlingar och på så sätt gav rätt signaler till våra medmänniskor. Det går ju inte alltid att väga varje ord på guldvåg och lägga dem rätt om mottagaren ändå inte vill förstå det som avses.
Jag har just nu en riktigt bra kommunikation med Russin. Det beror förmodligen på att hennes rygg känns ok. Det är verkligen helt otroligt vilken skillnad det är på henne. Hon har ju verkligen med handling försökt berätta för mig att saker är fel och jag har känt det i magen men samtidigt känns det skönt nu att jag gjorde rätt som fortsatte att träna på. Det släppte ju och nu törs jag inte riktigt ”sätta ihop” henne utan rider lite mer rehab variant. Det är två tävlingar kvar och det ska bli intressant att se vilken känsla jag kan få nu när hon är mer rörlig. Inte alls säkert att det kommer att påverka poängen så mycket och det är inte det viktigaste utan mer att jag får tillbaka en bra känsla på tävlingsbanan. sedan kan vi gå in i en längre rehabperiod för att försöka bibehålla ryggen på detta sätt. Till våren så kanske vi kan tävla på riktigt!
Ska hasta vidare på möten nu och önskar er alla en riktigt skön höst-helg!
