2010-10-06
Det är märkligt hur höstarna verkar bli. Juli är lugnt, augusti ganska lugnt ganska länge och sedan i september så sätter allt fart med ett huj och i oktober börjar man bli snurrig i mössan av allt som ska göras för att gå i ett töcken hela november och närma sig fosterställning snyftande i december.
Nej då fullt så illa är det inte men cykeln ser ut så. Liksom inför sommarsemester så vill alla göra någon form av bokslut vid nyår. Det innebär att en massa projekt ska nå sina deadlines just då och gärna samtidigt. Under hösten verkar också en massa nya projekt ”poppa upp”. Sådant man inte hört talas om innan och som helt plötsligt måste sätta full fart för att hinna. Det går väl kanske tillbaka till det jag skrev om planering tidigare dvs vi har någon slags optimistisk syn på att vi har mer tid tillgängligt än vi har ju längre bort det ser ut att vara.
Jag ska inte klaga. Mina kunder är mig otroligt lojala och frågar mig ofta om nya uppdrag. Det får man verkligen vara tacksam för i min bransch, det som är viktigt är att komma ihåg att man aldrig är bättre än sitt senaste uppdrag vilket gör att man får hålla hög press hela tiden. Som tur är så har jag numer ”en slav” bland mina kollegor. Eller jag kallar honom min ”bitch” (det känns roligare så). Det är en kollega som funkar bra med mig och mina kunder och det är roligt att jobba ihop ibland. Nu har vi ett antal utmaningar framför oss på ganska kort tid men jag tror att det kommer att lösa sig bra.
Jag lägger nu sista handen vid förberedelse för kurs imorgon. Ska bli roligt att se hur den faller ut, det är en sak att ta fram en kurs men sedan ska den ju köras med människor också och då blir det ju en helt annan sak. Det blir långa dagar och ska faktiskt bli skönt när den är över. Jag tror att jag kommer att tycka att det är roligt just där och då men det är ändå något som kräver lite extra. Det är ju lite som att uppträda i två dagar. Man ska komma ihåg ”manus”, vara fokuserad och inlyssnande, anpassningsbar för gruppen etc etc. Det blir som sagt lite av en examen men även där är vi två kollegor som gör det tillsammans så man behöver inte dra hela lasset själv hela tiden.
Nu ska jag försöka ”vädra pälsen” på mina två fyrbeningar och hoppas att ni önskar mig lycka till imorgon!
Tjipp!