2010-10-27
Heter nu herr skohorn! Man kan undra varför det är herr men jag tror att det är så för att han är hård och kantig och ganska händig. Därtill är jag också jättekompis med fröken rispåse! Det är inte klokt vad ett väl konstruerat skohorn kan vara användbart. Förutsättningen är förstås att det är tillräckligt långt, är styvt och har en bra böj. Ja det kan ju tolkas på lite olika sätt det där misstänker jag men det får verkligen stå för läsaren! Man kan använda den för att öppna diskmaskinen, peta in tvätt i tvättmaskinen, ta upp olika saker från golvet och inte minst sätta på sig skorna.Fröken rispåse har inte riktigt så många användningsområden. Hon är bra på en sak och det är att värma onda muskler. Det gör hon verkligen super så det räcker med den funktionen för hennes del. Det är väl ofta så i olika fall att det kan räcka att vara riktigt bra på en sak.
Har ju som vanligt en riktigt full vecka som jag försöker lösa på bästa sätt och det påminner mig igen om hur viktigt det är att vara i nuet. Det hjälper ju inte att planera och fundera så långt fram när man inte vet vad som händer ens om en timme. Så mantrat idag är återigen lev som en hund!
Daniel har haft vänligheten att byta bil med mig vilket gör att jag nog faktiskt kan ta mig ifrån gården idag. Det är lättare att klättra upp i jeepen än att försöka krypa in i Audin. Jag är f ö bättre idag, går på potenta smärtstillande och kan gymnastisera lite, nåja det är inga avancerade övningar typ lyft benet eller strecha skinkan. Men efter ett par piller, några uppmjukningsövningar så har jag på egen hand satt på mig strumpor idag. Det är skönt kan jag berätta. Om det vore sommar så vore det inte riktigt lika besvärligt men å andra sidan tror jag inte att jag hade fått något ryggskott i somras då det var varmt och bra för musklerna. Jag har faktiskt också lyckats plocka i diskmaskinen och faktiskt tagit upp ett lock ifårn golvet. Kan låta som avancerade övningar och det var det också, har aldrig tidigare funderat över hur man gör när man böjer sig ner för att ta upp något från golvet. Det är i sanning en komplicerad historia när det gäller för många muskler att samverka. Jag tror på allvar att ryggskott är ett sätt för muskler att vara osams. En lägger helt enkelt av för att den är less på att alla andra muskler runt omkring inte vill hjälpa till i den utsträckning som krävs. Då havererar liksom hela maskineriet och muskeln som startade det hela säger mest HA- där fick ni! Detta helt utan att fundera över konsekvensen för egen del. Nåväl uppfinningsrik som kroppen är så hittar den sätt att sortera bort den griniga muskeln och fungerar ändå och till sist kommer den besvärliga muskeln att rätta in sig i ledet, det blir ju så jobbigt annars.
Så jag hoppas idag som alla dagar fred på jorden och framförallt att alla mina muskler ska bli sams. Till dess stärker jag mina relationer till Herr skohorn och fröken rispåse!