2014-11-13
Den här tiden på året brukar jag lida av brist på inspiration och då även när det gäller ridning/träning. Hästarna har haft ett par lite lugnare veckor med skoning, vacc etc och av någon underlig anledning så känner jag mig faktiskt riktigt inspirerad när jag rider just nu. Jag tror att det beror mycket på vädret, att det ff är så varmt. Jag hatar nämligen att frysa och tycker att det är så tungt att komma igång när man har fixat iordning och ska sitta upp. Jag har också fått en ny halvkappa från Uhip som är super så nu gör det inte så himla mycket om det skulle bli kallt:-)
Lille Humpen ser fantastisk ut i sina fötter! Måste verkligen buga för min hovslagare som denna gång upphöjts till trollkarl! De pass jag ridit efter skoningen visar på en enorm skillnad. Traven är större och högersidan hänger liksom med på ett annat sätt. Att göra öppna för högerskänkel är inte alls lika svårt längre. Det har tidigare varit jättestor skillnad mellan vänster och höger öppna men nu verkar liksom motståndet lagt sig. Vi ska för säkerhets skull kolla fötterna om 3 veckor igen för att se om han får skos om tidigare för att hålla efter. Roligt är det i alla fall:-)
Daniel har ridit på Rioja och hon ser jättefin ut, jag har hunnit klämma in ett pass på henne och då kändes hon super så jag hoppas att hon mår bra igen. Russinet har kommit in i något ”nytt” mode. Eller kanske rättare sagt kommit tillbaka mer till sitt gamla mode. Träningen nu eftersom det går mot vinter blir mest basic. Inte slarva med lösgjorthet och tempo. Alltid vara genom nacken och hitta avslappning även vid samling. Russin har hittat tillbaka till fin passage och igår la jag in slutor med samma tramp. Ganska snälla till sin tvärning, det viktigaste är att jag kan hålla kvar luften i gången och trycket utan att hon faller eller blir stark. Hon har känts fantastiskt fin.
Det är ganska skönt att gå in i vinterträning när man släpper tanke på tävling och enbart kan fokusera på detaljer i grundarbetet. Funkar det inte ena dagen så kan man gå på det igen nästa och man har liksom lång tid på sig att fila innan man ska visa upp det. Jag hoppas att inspirationen håller i sig och vädret också så kan det bli en riktigt bra träningsvinter.
Hästarna går ändock lite sparsamt sådär 4-5 dgr per vecka mycket beroende på att det blir mycket ridhusträning nu och svårt att variera med uteritt eller annat. Då känns det inte roligt att nöta alltför många dagar i ridhuset.
I övrigt har jag en hel del att göra. Ska sticka till Malmö över dagen imorgon och sedan avsluta veckan med fredagsmys i Stockholm med goda vänner Mamma kommer och får fredagsmysa med smissarna.
I veckan har jag också hunnit reflektera över att ja jag har nog hamnat i kategorin ålderstigna som funderar över hur det var förr:-) Jag känner ett visst främlingskap med vissa saker som just nu diskuteras på nyheter och andra ställen. T ex att man ska amortera på sina bolån. Är det verkligen en fråga? Det är väl självklart att man i slutänden vill äga sitt boende, eller? Det är lika självklart som att man inte lånar pengar för att resa, köpa konsumtionsvaror eller kläder, eller? Det är väl lika självklart som att det finns inga ”fina” jobb, om man bara utför arbetet på det bästa sätt man kan så är väl alla jobb ”fina, eller?Ja jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet känner jag men jag tror poängen gått fram. Jag har visst samhällsengagemang men ibland tycker jag att det som diskuteras/debatteras på allvar är så fånigt och ilandsbetonat så jag tycker inte riktigt det förtjänar uppmärksamhet.
En annan sak jag reflekterat över och gjorde än mer igår när jag såg en film ”Disconnect” är hur människor beter sig på internet och sociala medier. Har läst lite bloggar på senaste tiden där de som skriver är så personliga och utlämnande så jag undrar om de verkligen är medvetna om det? En blogg är ju en dagbok, det är så jag använder min, ett sätt att få lufta tankar utan att egentligen förvänta sig något svar/diskussion och inte heller bjuda in människor i mitt ”vardagsrum”. Men det som skrivs finns ju ändock tillgängligt för så många och över så lång tid. Det är nog bra att kunna ”stå för den man är” men samtidigt så är vissa saker så personliga och troligen skrivet ”just i stunden” så det är inte alls säkert att man är den personen mer än just där och då. Så en liten varning med ett medelålders finger, ni som bloggar tänk er för så ni inte skadar er själva på lång sikt
– sa gumman:-)
Ha en bra dag!