2010-11-03
å jag går omkring och älskar mina hagar! Ja grushagarna är i sanning det bästa jag gjort på denna gård. Det säger jag varje höst och speciellt dagar som denna. Russin har visat sina finaste konster idag innan intag och då är jag extra glad att jag har gruset. Tänk vad hon skulle kunna halka och skada sig när hon sätter igång. För att inte tala om alla skor som kan ryka (gjorde förr) så ja, grushagar åt alla det är mitt upprop!
Annars är dagen mörk och grå måste jag säga. Märks verkligen att det är november och att man ställt om tiden, det är väl inte piggaste tiden på året. Å andra sidan brukar jag inte dras med ryggskott så jag tror det påverkar extra. Jodå det sitter i! Ortopeden trodde 2 veckor till om det inte var bra då skulle jag komma tillbaka och så skulle han göra en ny värdering av ryggen. Ja jag tycker inte den var värd att värdera från början, faktiskt har den i dagsläget ett så lågt värde att det nog inte ens kan gälla för bruksvärde. Tur att man inte avlat på detta säger jag. Låter jag bitter? Nej inte alls, bara lätt frustrerad av att inte komma i ridfas och ff har problem med de allra vardagligaste saker. Ortopeden tyckte att det kunde vara bra att äta lite smärtis för att ”vara smärtfri”. Ja sa jag det vore en nåd att be för som ryttare! Varför skulle jag vara det nu när jag aldrig är det annars
. Jag förstår vad han menar men det känns samtidigt tokigt att stoppa i sig för mycket och det påskyndar ju inte läkningen så det får nog räcka med alvedon.
Longerade och tömkörde bägge igår. Jag vet inte riktigt vad som händer när jag gör det. Jag kan upptäcka att jag hamnar i någon slags ”trans” där jag iakttar och verkligen ser hästen när den börjar slappna av och arbeta genom kroppen. Igår stod jag och funderade på att det var så vackert. Att se musklerna slappna av och arbeta, harmonin i överlinje och takt, avslappning och styrka i rörelsen med egen balans och bjudning och med aldrig så små hjälper från mig. I de där stunderna försvinner liksom tiden och man är i en bubbla tillsammans med hästen. Det blir en helt ljudlös kommunikation och det är helt fantastiskt.
Den lilla går ju inte att longera utan henne får man ta på tömmar. Hon såg bra ut i sitt knä som tjockade i igen efter ett par dagars arbete. Hon fick promenera två dagar och så igår så arbetade vi lite igen. Hon är FIIIIN när hon kommer till arbete. Sådan fantastisk lätthet i sina rörelser, sådan förmåga till samling i balans. Ja tänk om det alltid fick vara så.
Nu ska jag hantera de 50 mail som kommit under dagen jag inte varit och vittjat min postlåda.
Ses senare, Tjipp!