2011-07-25
Har ju haft lite uppehåll i skrivandet under tiden som semester blandats med jobb och andra aktiviteter. Kände dock de här senaste dagarna att jag påverkats mer av händelserna i Norge än jag trodde själv. Från början reagerade jag nog som alla andra dvs det är helt otroligt, osannolikt, onordiskt och allt vad vi kan tänka. Därefter har nyheterna börjat krypa in och fastna, dels det som sänds men också det som skrivs och nu börjar jag bli riktigt arg. Arg och förtvivlad över att det verkligen finns ONDA människor. För tyvärr är det väl precis på det viset att hur gärna vi än skulle önska att det var en ”sjuk” människa så är det mest troligt inte det utan endast en ”skruvad” människa med konstiga värderingar och som totalt tappat sin verklighetsförankring. Uppenbarligen inspirerad av fåniga spel, tramsig propaganda och osaklig ”sverigedemokratisk” retorik. Det gör mig arg. Tyvärr är det väl också så att den här typen av människor har förmånen att växa upp i trygga demokratier med stora sociala skyddsnät så att de på något sätt inte offrar någonting för det de tror på.
Alla dessa barn, alla dessa familjer, hela grundtryggheten bortsopad på endast några ögonblick. Med vilken rätt? Det finns så många andra sätt att driva sin sak, att säga sin mening. Att tillgripa våld och det yttersta – döda människor är helt ofattbart. Om jag var arg efter det senaste valet i Sverige så är det inget mot vad jag är nu! Nu är jag dessutom riktigt orolig! Hur många naiva människor som följer fanatiker finns det? Hur många onda människor finns det? Fler än vad jag trott det är tydligt. Det gäller nog för oss alla att stå upp för ondska i såväl smått som stort och inte låta det få fäste. Att fostra varandra för att lära oss att våga ta ställning och bygga civilkurage som byggs i mötet mellan människor, inte endast på nätet utan framförallt i mötet mellan människor, det är där mod, medmänsklighet, kurage ställs på prov. Det är nog dags för alla att passa upp för det som hände i Norge är inget som jag vill får fäste i vårt samhälle.
Om mina eskapader under sommaren får jag berätta en annan dag när olusten, sorgen och ilskan har lagt sig. Många hälsningar till våra norska vänner alla sympatier finns hos er nu!