2017-01-09
Just nu är det nog omöjligt att förbise vädret. Konstigt är bara förnamnet! Igår morse -16 och på em vid 16-17 tiden var det 0??!! Om man är det minsta väderkänslig i huvudet är denna tid en väldigt bra tid för konstant huvudvärk kan jag berätta. Ja vintern har varit ovanlig måste man säga. Mina hästar har gått utan täcken mer i år under vintern än alla vintrar här tillsammans. De mår verkligen prima av det kan jag berätta.
Januari är den månad jag gillar minst på hela året. Man skulle kunna gå så långt att jag direkt ogillar den:-) hur som helst så inträffade det mest konstiga någonsin i fredags. Det var jättekallt på morgonen, lite bättre framåt kvällen och jag tog ut Humpen för en ridtur. Då plötsligt hände det! Han hittade dit, till handen, framför skänkeln utan att trycka på vänstertygeln och bakbenen hittade positionen under honom. Manke och bogar kom upp och allt blev lätt! Det var verkligen ett hallelujamoment och detta i januari strax efter permafrost. Naturligtvis var jag själv i ridhuset så ingen fick bevittna denna historiska händelse. Styrkt av ett riktigt bra ridpass gick jag in och bytte till tokmajsan dvs Russin 2.0 år. Januari är inte heller hennes tid på året eller så är det just det det är. Hon är oftast ganska oridbar i januari, blir stark, spänd och uberpigg så man undrar om man någonsin tävlat henne i någon klass och om det någonsin kommer att gå att tävla någon klass. Men se matte fick på skam! Russinet var också helt fantastiskt bra. Avspänd och pigg, mjuk och följsam och lätt! Vet inte om min väldigt positiva inställning satt kvar efter Humpens pass men det spelar ingen roll roligt var det.
Därefter fick jag ägna mig åt höjdpunkten att sadla Rioja! Det är nästan löjligt hur lycklig jag är att få sitta upp på henne. Det vi gör är ju inte mycket att skriva hem om men att skritta i 15-20 min för att sedan trava och göra övergångar i 10 är bland det roligaste jag gjort på länge. kan inte riktigt förklara hur viktigt det är för mig och min ridning att få sitta på denna pärla. Jag har hjärtat i halsgropen varje gång och törs knappt andas när vi börjar trava och jag känner efter och känner efter men än så länge peppar, peppar verkar det fungera. Hon förstår inte riktigt denna pensionärsridning och blir efter en stund lite frustrerad när vi återigen går över till skritt. Faktiskt så till den milda grad att hon stannat och vevar med frambenet ungefär som ”men kom igen nu då” därefter försöker hon dra tyglarna ur händerna på mig och springa. Det är fantastiskt roligt att hon är så pigg och verkar tycka att det är buskul att göra nåt. Nu har jag ridit hela 6 gånger! Jag fortsätter smyga på detta sätt med hennes igångsättning så får vi om någon månad se vad det utmynnat i men varje tillfälle känns i alla fall som en gåva.
Fatta att det är över ett år sedan jag kunde rida ALLA mina 3 på samma dag??!!
Så i denna förhatliga månad januari har jag för en gång skull hittat en lite ljuspunkt! Nåt som faktiskt på riktigt är roligt trots blandning mellan permafrost och vårväder.
Ha en god fortsättning på 2017 så hoppas jag verkligen att det fortsätter som det börjat!!
Tjipp!