2011-01-10
Ja tänk det undrar jag verkligen om det var så det var menat? Att bilar ska åka bil alltså?? Klev glatt in i min nya fina bil igår vid lunch för att ge mig av till föreläsningen jag skulle ha på UPK. När jag startar bilen så låter den som en fiskeskuta och det ska definitivt inte en Audi årsmodell 2010 göra! Dessutom ruskade den lite lustigt under rumpan och det tror jag var direkt fel. Nåväl föreläsningen var ju planerad så det vara bara att ta ”bus-bilen” (dvs Daniels Jeep). Åkte så iväg till UPK fylld av en massa saker som jag ville ha sagt och förevisat och jag tror att jag hann med det jag tänkt mig. Det var verkligen jätteroligt, engagerade åhörare och fantastiskt duktiga ryttare! Rebecca, Sara och Tova återigen stort, stort tack för att ni ställde upp och gjorde detta så bra inför alla dessa människor. Jag hoppas att deltagarna tyckte att det var lika roligt som jag tyckte!
Nåväl imorse vaknade jag upp i sedvanlig ordning vid 05.30. Full dag framför mig med möten och dessutom en bil som var tvungen att fixas på något sätt. Ringde verkstaden som sa ”det låter verkligen inte bra, inte värt att du kör den utan skicka efter en bärgare”. Sagt och gjort så gjordes det så min bil fick åka bil in till staden och jag fick ta Daniels bil. Tur att han var förkyld idag annars hade det blivit riktigt besvärligt.
Jag kan tycka det är lite underligt att det är så himla lätt att bara skicka iväg 3 ton sådär på en bil så den får komma till doktorn. Kan inte låta bli att fundera över parallellen när jag hade ryggskott härförleden. Dag 2 på ryggskottet ringde jag till vårdcentralen för att försöka få lite smärtlindring så att jag i alla fall skulle kunna sätta mig på toaletten utan att svimma. De erbjöd mig välvilligt en tid. Jag frågade lite försynt hur jag skulle kunna ta mig dit? Ja svarade sköterskan lite tvekande, du har ju rätt till sjuktransport. Ja vad fint sa jag och ringde sjuktransporten, ja sa hon visst kan vi skicka en sjuktransport men det är ju liksom en vanlig bil, som taxi dvs du får ju sitta. Jaha sa jag men det är ju just det jag verkligen inte kan. Jag kan ju inte ens böja huvudet framåt?! Ja det var ju besvärligt sa hon men några andra bilar har vi inte.
Är det inte helt fantastiskt egentligen? Om bilen går sönder skickar jag efter bärgare, är hästen sjuk skickar jag efter veterinär och jag kan ju faktiskt idag slippa att gå till affären alls, jag kan ju få matvaror hemskickade men ett litet hembesök av en läkare det är tji det!
Kommer ihåg ett år när jag var ute med sambon och bilade i europa. Hade en helt annan bil (som dock alltid var trasig) som valde att haverera någonstans i Tyskland. Där har de små telefonboxar som står efter vägen där man kan ringa efter hjälp. Vi stannade (hade inget riktigt val kan tilläggas) lyfte på luren och en röst sa – Ist das auto kaputt?, Ja svarade jag – Kommt sofort!! sa rösten och la på luren. Några minuter senare kommer en servicebil susande, öppnar huven, lagar bilen och susar iväg igen. Inte nog med att de fixade problemet det var dessutom gratis, verkligen helt fascinerande!
I veckorna som gått (alltför fort kan tilläggas) så har det hänt både roliga och tråkiga saker, ja så som livet är. När det gäller de tråkiga sakerna så sänder jag de varmaste tankar till min vän och hoppas på det allra bästa! Händelser som dessa gör att det blir alltmer viktigt för mig att leva i nuet och ta tillvara det man har och värdera var min energi ska läggas. Vi har inte alltid all tid i världen för allt vi vill göra i den takt vi vill göra det så vi har verkligen inte tid att vänta. Jag tror att allt kommer att lösa sig till det bästa men tar ändå tillfället i akt att vara än mer närvarande i nuet.
Hoppas att ni alla får en fin vecka!