2016-02-08
Ibland behöver man blicka lite bakåt för att komma framåt. Jag har precis tittat på en film ifrån juli ( i somras) när jag på allvar började ta tag i ”kampen om skritten” på Humpen. Jag tror jag ska be Daniel filma en sväng när jag rider för min känsla är att det har hänt massor det senaste halvåret. Wieger var ju här förra helgen och himmel vad roligt det var! Först red jag Russinet. Jag har ju inte ridit henne mer än ett par gånger på de senaste två månaderna utan Daniel har ridit henne med den äran. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle rida ett pass innan Wieger kom men så medgav inte tiden det och det spelade tydligen ingen roll. Russinet tyckte det var jätteroligt. Blev väldigt taggad av att höra Wieger och bjöd upp till ”dans”. Det är så roligt att sitta på en häst som det är så hemvant på. Det blir verkligen stor skillnad när man ridit något helt annat under en längre tid. Så lite sätta sig i fåtöljen och tuta och åka blev det:-) Vi gjorde allt som vi kan dvs piruetter, skolor och serier. Vi gjorde t o m lite blandade tvåor, jätteroligt att serierna i övrigt satt så fint och det hade säkert tvåorna gjort också om jag varit det minsta tajmad
. Hur som helst så verkar min 19-åriga dam vara hur fräsch som helst och ”träningsupplägget” att hålla henne igång men inte nöta verkar också passa henne så att hon tycker det är riktigt roligt att göra ett lite mer piffat pass emellanåt. Vi får väl se kanske vi får ta oss en tur på tävlingsbanorna i vår också.
Lille Humpen hade verkligen gjort en uppryckning sedan förra gången. Den här gången kunde vi faktiskt träna på allt för första gången. Skolor i både trav och galopp och byten och förvänd. Det var jätteroligt att kunna träna och inte bara korrigeringsrida ett helt pass. Wieger var riktigt nöjd med honom även om han tycker att jag förtjänar en bättre häst. Jag tar det som en komplimang. Han tycker inte att Humpe är dålig på något sätt utan det har mer med hans muskelproblem att göra. Han tycker att jag förtjänar en häst där jag får ut mer av min ridning fortare helt enkelt. Men nu har jag ju tagit Humpe som ett projekt för att se om det går att ”bygga om” honom och jag rider för min egen skull snarare än att målet är att tävla de högsta klasserna. Till det skulle jag varken ha tid eller råd och faktiskt inte ens lust. Utmaningen för mig ligger i att utbilda individen och hitta den där känslan av när man är ett och allt är lätt. Det är ju sällan just den upplevelsen inträffar på tävling och tävling har ju också i mångt och mycket börjat utveckla sig till spektakel. Inte så ofta känslan möter ögat och bedömningen och eftersom det betyder mindre och mindre för mig så behåller jag nog fiskmåsen:-). Han har en massa egenskaper som är på plussidan som att han är en så himla trevlig individ som bl a gillar när man borstar och pysslar med honom. Det kan man ju inte beskylla ”tanterna” för. Därtill är han inte dum, han är ganska trygg att rida och positivt inställd till det mesta och det borgar för att vi nog kommer att kunna göra en trevlig ridhäst av honom.
Den senaste månaden så tycker jag verkligen att det tagit sig. Han är mer uppe och framme i sina bogar. Galoppen som alltid varit bra är ännu bättre ju mer jämn och lösgjord han blir. Galoppen är f ö den gångart som är lättast att arbeta i. Han gör riktigt fina byten åt bägge håll. Lite svårare åt det ena men det är ju inte ovanligt och han har verkligen jättelätt för att trampa. Så på det hela taget så är han ganska ok den lille måsen.
Närmaste veckorna rullar på med både jobb och lite muntrationer så jag vet inte om jag kommer att bli mer aktiv här än tidigare under vintern men undrens tid är ju inte förbi så vem vet?
Nu mot arbetsveckans schema!
Tjipp!