2011-02-27
En gång i tiden så gick det lagom fort och när man var liten så gick tiden ibland rent långsamt. T ex inför födelsedagar, julafton etc. Nu för tiden så rusar bara tiden på. Jag förstår inte riktigt vad som händer! De senaste veckorna har verkligen bara rusat förbi i en blandning av jobb, sociala engagemang och ”vanligt” vardagsarbete. Dagarna är ju mycket längre och ljusare och det är väl tur för det här tempot skulle jag aldrig orka hålla om det dessutom var mörkt.
Som väl är så verkar kylan nu äntligen ha gett sig. Jag hoppas att det var den sista köldknäppen för den här vintern. Det börjar faktiskt bli jobbigt oaktat att jag tycker om vinter. Så nu har vi varmvatten i köket igen och diskmaskinen har tinat, hurra!
Den nya stallgästen har landat bra och de verkar trivas. Det är en fin fux som är vaken och nyfiken. Jag tror det kan bli en bra hagkonstellation när jag tar hem min lilla åsna också. Om nu mildvädret håller i sig så ska han kastreras inom kort, vi får hålla tummarna.
Ryggen har verkligen spökat de senaste två veckorna så jag har fått återgå till min andra bästa gren – tömkörning. Det är bra jobb för hästarna men jag måste medge att jag tycker det kan bli lite långrandigt. Vet inte om jag sparar jättemycket på ryggen heller när jag älgar efter hästarna i ridhuset. Det har tyvärr inte blivit många uppsuttna pass sedan Wieger var här senast men idag ska jag försöka och se vad ryggen svarar. Ev kommer det ju någon tävling framöver och då vore det ju himla fiffigt att ha suttit till häst lite innan:-)
Nu ska jag försöka diska av de sista uppgifterna som ligger kvar sedan förra veckan så att jag får gå in i nästa arbetsvecka utan att ligga back. Förhoppningsvis kan jag hålla takten under veckan också så jag inte behöver använda helgerna för att jobba ikapp. Det blir lite trist i längden.
Ha en fortsatt trevlig helg och stanna gärna upp och lyssna på fåglarnas kvitter!