2015-05-27
Ja så har lite tid och helger förflutit igen och jag hinner verkligen inte skriva även om det inte saknas ämnen som jag behöver dryfta. Då det är tävlingssäsong så är ju alltid bedömning en ständigt närvarande fråga och inget undantag denna säsong:-)
Jag vet inte riktigt vad som hänt med skalan mellan den här säsongen och förra? Jag tycker nog att när man införde halvpoängen i samtliga klasser så kröp bedömningen upp och det var inte ovanligt med många resultat mellan 65-70% i MsvB. Ovanligt var nog att placera sig på runt 61%.
I år ser utvecklingen lite annorlunda ut, ganska blygsamma procenttal i samma klasser, frågan är då är det kvaliteten som blivit ”sämre” eller är det bedömningen som återigen normaliserat sig på en annan nivå?
Equipe är ju en fantastisk källa till underlag om man vill närma sig den här sporten på ett mer analytiskt och matematiskt sätt. Jag som i mitt arbete ofta ägnar mig åt analyser och utveckling av olika slag, såväl hårda som mjuka verksamheter, gillar ju att vrida och vända på saker och ting så att man kan få det mer faktabaserat.
Hur som helst så gjorde jag utifrån resultaten i Equipe lite analyser på olika bedömningar för att se om det finns någon ”röd tråd” dvs källa till ”fel”. Jag tittade igenom ett antal bedömningar utifrån de ingående bedömningsgrupperna och ställde de sedan i relation till en av de avslutande koefficienterna – Ryttarens sits och inverkan – och hittade något som jag tror kan vara värt att fundera över som domare.
MsvB klass, vinnaren samlade ihop 66% som resultat. Ekipaget hade godkänt och mer som betyg på alla 26 ingående momenten, dvs betyget 6-7,5 hade angetts. Ryttarens sits hade betyget 6 och vägarna hade betyget 6.5.
I samma klass avsevärt längre ner i resultatlistan finner vi ekipage som har fått 53% i samma program. På de 26 bedömningsgrupperna har ekipaget 19% godkända betyg dvs betyget 6 och 81% underkända betyg dvs från 5,5-nedåt. Ryttaren hade fått betyget 6 och vägarna 5.5.
Då funderar jag naturligtvis – hur är det möjligt? I det ena fallet har ryttaren klarat 100% av de ingående momenten godkänt och mer och i det andra fallet har ryttaren klarat 19% av momenten godkänt. Hur kan det generera samma betyg?
Vi har ofta diskussionen om dressyren som en bedömningssport och att det är svårt att komma åt tyckande och hur man ser saker. I det här fallet tycker jag inte att det handlar om att det är en bedömningssport och att man tycker olika här tycker jag helt enkelt att det är fel! Om man inte klarar mer än 19% av ingående moment så måste det väl innebära att effekten och inverkan hos ryttaren inte är godkänd? Och om man klarar 100% av ingående moment så torde väl ryttarens inverkan vara åtminstone ganska bra?
Om man sedan betänker att 2,5 poäng = 0,5% så börjar det får reella effekter på resultatet. Bara genom att differentiera betyget på ryttaren så den på 53% får 5 på sits och den på 66% får 7 på sits så skulle vi ha en skillnad på 6 poäng dvs drygt 1%. Med tanke på att också vägarna oftast speglar det som återfinns på ryttarens sits så kommer vi förmodligen upp i en skillnad på närmare 2% enbart på två koefficienter!
Ni kanske börjar förstå vad jag är ute efter:-) Jag skulle önska att domarna själva börjar analysera sitt dömande lite mer matematiskt för att kunna se effekten av hur användandet av skalan påverkar resultaten. Det måste ju rimligen vara skillnad i de sammanfattande koefficienterna mellan den som rider på 53% och den som rider på 66%??
Det ger ju dessutom fel signaler till bägge ryttarna, den som är godkänd som har 53 och den som ”bara” är godkänd som rider på 66? Jag har fått en känsla av att det som höjde skalan när man tillsatte halvpoängsystemet nu har slagit åt andra hållet. Dvs tidigare sattes 6,5 istället för 6, nu verkar det sättas 6,5 istället för 7 – det ger ju naturligtvis en negativ utveckling av bedömningssporten.
Jag förstår om man inte sållar med 8or för att man inte riktigt känner att det är odelat bra det man ser. Men jag tror att man ser bra saker oftare än man tror. Nackdelen med att vara ensamdomare är ju att man alltför sällan ställs mot andra och därmed inte får checka av löpande. Men desto större anledning att göra lite egna analyser och beräkningar så kan man komma framåt i att känna sig mer säker på hur jag ska använda skalan och framförallt undvika den typen av fel som jag nu beskrivit.
Nu när jag pensionerat mig som domare så ägnar jag mig åt den här typen av analyser för att jag tycker att det är intressant och jag är säker på att man måste börja hitta lite nya verktyg för att inte döda bedömningssporten och dess utövare. Jag brukar säga att jag är hellre oplacerad på 67% än placerad på 60% under förutsättning att jag fått en bedömning som är relevant och som ger mig motivation att fortsätta på den inslagna vägen.
That´s all folks!