2014-01-22
Tejp är kanske en av de bästa uppfinningar som gjorts. Själv är jag ganska torsk på silvertejp som funkar till det mesta. Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Det bara blev så för att sjukgymnasten tejpade min höft idag. Ja den här tiden på året skriver de flesta om årets mål och/eller en summering av tidigare år. Själv har jag ju varit mer än lovligt frånvarande på dessa sidor så jag har ju inte uppdaterat vare sig det ena eller andra. Hur som helst så har jag under hösten försökt ta tag i situationen med min rygg som gradvis blir sämre allt oftare. Faktum är att en faktor är åldern. Ja inte ens med skrattecken. Kroppen är inte lika förlåtande längre helt enkelt. En annan faktor är att jag gick runt och fick en häst på bäckenet för 7 år sedan och det får jag betala för idag.
Nåväl, jag har blivit röntgad och konstaterat (som jag eg redan visste) att jag har en skadad disk som ger mycket smärta och som sitter lågt. Den är förvisso ganska hanterbar med streching etc MEN jag har också ett antal muskler och framförallt en vid höften som bara är värst. Vårt förhållande är direkt ansträngt och det hjälper tyvärr inte att göra slut med den för den är liksom där ändå. För att beskriva den kan man säga att den är död, borta, insomnad, krampartad, ickefungerande ja jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Kontentan är dock att den förstör för alla andra relaterade muskler. När denna muskel inte fungerar får andra ta över som inte är ämnade för uppgiften och då blir de ansträngda osv.
De senaste gångerna hos sjukgymnasten har jag ylat – ”men varför SPRUTAR vi inte bara skiten!!!”, som den sanna hästmänniska jag är.
Det är inte bara skämt för om det hade varit en häst så hade vi sprutat muskelavslappnande för att sedan kunna bygga upp muskeln igen. Vi människor borde ju kunna göra på samma sätt. Det spelar alltså ingen roll att jag som vanlig istadig hästmänniska skulle kunna utsätta mig för i princip hur mycket smärta/träning som helst OM DET BARA HJÄLPTE. Men nu är det så finurligt att om jag lyfter benet lätt ut i sidled 3 ggr så har denna muskel total mjölksyra och kramp.
Idag fick jag med mig sjukgymnasten, han var i princip lika trött som jag är på min höftmuskel som verkligen inte vill svara på nåt. Den har bara pensionerat sig liksom. Så nu får vi se om vi kan få med oss en doktor också på denna linje. Det vore ju så skönt att få en höft som fungerar så att benet fungerar. Nåväl det återstår att se hur det blir med det.
Så ja nu sätter jag inte upp några mål alls för tillfället. Jag rider och håller igång hästarna i den ork och takt jag för tillfället klarar. Jag väntar otåligt på ljusare och varmare månader för kroppen mår så mycket bättre då och alla som känner mig vet att tävlar det gör jag inte så länge det är snö och kallt. Så första målet för det första kvartalet detta år är nog framförallt hälsa. Min kropp ska orka så jag blir lite piggare, hästarnas kroppar ska orka, Riojan ska bli stabil i sitt insulin och förhoppningsvis fortsätta den positiva utveckling som varit. Russin ska mest försöka tagga ner lite och bli ännu lite lättare. F ö har hon gjort bra pass där jag både gjort helt ok helpiruetter och 4or 3or och t o m 2or så helt ringrostiga är vi inte. Förhoppningsvis har också behandling och vila gjort att Humpes bakknän nu är ok. Han ser i alla fall väldigt pigg och fin ut i hagen. 3 veckor har han nu vilat så totalt har han vilat i nästan 2 månader med sina knän så nu får det väl vara nog.
SEN ska vi träna och rida men det är sen det:-)