2016-08-12
Har haft anledning att fundera lite över detta med träning. Dels för att jag har en äldre häst, en yngre häst med fysiska ”defekter” och en konvalescent:-) Ofta tror jag vi tränar för mycket. Ibland tror jag också att vi tränar mer för vår egen skull som ryttare och inte så mycket för hästarnas skull. Många repetitioner sker för mig som ryttare för att jag behöver träna. T ex kan jag göra både tvåor och ettor på Russin när jag har en bra dag och är vältajmad. Andra dagar när jag är lite långsammare eller inte har samma fokus så går det inte lika lätt. Det i sin tur innebär ibland att man nöter för att få in känslan och det i sin tur sliter ju mest på hästen.
Så mot den bakgrunden så kom min käre man på en god idé. Han tyckte att jag skulle åka till Wieger och träna själv. Strålande tycker jag! Dels för att det skulle ta en massa kraft och tid för mig att få ihop tillräckligt antal ryttare och tider som ska passa om han ska komma hit och den tiden har jag inte riktigt. Sedan är det så att jag behöver träna mig själv. Det jag blir bättre på kan jag överföra på mina hästar så jag tror det kan vara en modell.
Så sagt och gjort den 16/9 åker jag till Wieger för att träna några dagar, ska verkligen bli jätteroligt och spännande att se vad det kan ge. Om det blir bra kan jag tänka mig att åka några gånger per år och samtidigt få lite ”semester” ifrån det dagliga. Återkommer i frågan.
Igår satt jag upp på Humpe igen! Det blev ju 10 dagar ofrivillig vila p g a lymfangiten och det behövdes nog egentligen inte för hans del. Jag tömkörde ett pass som gick helt ok och sedan tänkte jag inte ens tanken att jag skulle sitta upp utan jag bara gjorde det helt oannonserat igår så att han inte hann känna att han var tvungen att plocka av sig nån sko eller skada sig eller så
. Nu tror jag inte att han är så beräknande men det verkar nästan som en tanke att varje gång jag har en avsikt att planera så går det åt skogen. Det var i alla fall roligt att se att mitt tömkörande och envishet med acceptans av yttertöm innan jag satt upp har gett resultat. Inga problem med att acceptera yttertygel och han visade t o m något som liknar mellantrav igår. Fina byten gjorde han också så det känns som om vi är ungefär där vi var innan vänster bak började spöka i april. Det är ju ändå lite upplyftande eftersom det blev 2,5 månad ofrivillig vila och därefter drygt en månad med massor av tömkörning. Men jag vill tro att trägen vinner och just nu verkar det så.
Rioja fortsätter sitt skrittarbete och några minuter trav. Hon ser lite stolpig ut men är ohalt än så länge så jag tror att det möjligen ser mycket bättre ut om några veckor då hon fått lite mer arbete och ställt in sig på sina fötter igen. Hon verkar i alla fall tycka att det är ganska roligt att få vara med igen och inte bara vara husmus, vi får se hur länge det håller i sig:-)
Nu sista spurten inför helgen!