2014-08-18
Man kan känna sig som en vinnare på olika sätt. I helgen kände jag mig som en vinnare i många bemärkelser. Veckorna som gått så har det hänt en massa saker här hemma utöver vanligt arbete. Jag har renoverat sovrummet, det blev jättebra. Fixat lite andra rum i huset och gjort årets städning av stallet. Då kan man sannerligen känna sig som en vinnare även när rygg och armar värker:-). I helgen var det tävlingsdebut för höstsäsongen. Då kände jag mig definitivt som en vinnare! Det är den första höstsäsong jag haft på Rioja på alla dessa år. Jag har ju fått några tävlingar på våren och sedan så har hon varit sjuk på något sätt på hösten. Nu vet jag ju vad det beror på och uppenbarligen så har vi hittat ett sätt att hålla henne på rätt sida när det gäller hennes insulinkänslighet i år. Så bara att komma ut kändes verkligen som en vinst.
Under våren så brottades jag en del med betslingen. Man blir ju liksom tvungen att sätta i kandar när man ska rida MsvB eller åtminstone MsvB4. Jag har haft svårt att hitta något som hon kan trivas på. Rioja är ju så väldigt lätt i handen och ganska känslig i munnen som är väldigt liten. Så jag red ju glatt på träns och tyckte att det kändes riktigt bra. Nu närmar sig start i B4 så då var det väl dags att klämma i kandaret. Jag tog min gamla ponnystång och kombinerade det med hennes vanliga bridong och tycker att det funkar bättre om än inte helt optimalt. Hon verkar i alla fall inte vilja greja med tungan och slänga den över så då får jag väl vara nöjd. Det som blir bättre med kandaret är att man får mer ”servo”, det som blir sämre är att hon kan hamna lite bakom lod emellanåt
Hur som helst så på tävlingen så kändes hon verkligen som en miljon. Hon var framför skänkeln och uppe och kvick. Bästa känslan hittills och även inne på tävlingsbanan. Det är mycket möjligt att hon stundtals blev lite bakom lod med nosen men så kan det också bli när hon tar i en massa och inte riktigt orkar trycka upp nacken. Jag hade i alla fall en superkänsla och var jättenöjd. Vi lyckades inte få till det svåra bytet men det har fungerat riktigt bra på träning nu på slutet så jag hoppas och tror att det löser sig. Efter ritten så blev jag lite snopen när jag bara fick 62,2 procent. Den här gången tyckte domaren att hon blev lite kort i halsen och att nosen ibland var bakom lodplan och det slog igenom i hela bedömningen. Det var en procent sämre än när hon slängde tungan över betten i Gömmagården och då var verkligen inte nosen framme och bjudningen var noll. Eftersom det var samma domare så blev jag riktigt besviken ska jag säga. I och för sig så tyckte jag att jag fick alldeles för många poäng i Gömmagården men å andra sidan tyckte jag att jag fick alldeles för få den här gången. Så det är väl som det brukar i dressyr, det jämnar liksom ut sig:-) Det vore dock roligare om poängen och ritten på nåt sätt speglade varandra.
Skit samma, jag surar en stund och sedan så får man lägga det bakom sig och helt enkelt försöka rida bättre och hoppas att det man känner och det domaren ser nånstans kommer att matcha så småningom. Till helgen är det kräftdressyr, ska bli jätterolligt, tråkigt dock att inte Russinet kan vara med. Innan dess har jag en ganska tuff vecka som blir svårplanerad med ridning så det får bli som det blir och om inte annat så får hon väl vila sig i form, det verkar hon ju gilla i alla fall:-)
Efter lördagens tävling så susade vi hem och hade kräftskiva med goda vänner, då kände jag mig som en vinnare igen. Många skratt och anekdoter som alltid vilket blev en jättebra avslutning på den tävlingsdagen. Söndagen hade jag planerat start men strök mig eftersom det skulle bli för tidigt på morgonen. Ibland är det helt enkelt lätt att prioritera:-)
Lite bilder på hjärtehästen från helgen.
