2015-09-14
Ja den senaste tävlingen som jag red i Lotteräng gjorde att jag allvarligt funderade på om jag skulle fortsätta tävla alls. Jag tyckte inte bedömningen på något sätt stämde överens med min känsla och det jag såg på filmen och det kändes ganska meningslöst och tråkigt. Att lägga tid och pengar på tävling och så inte tycka att det är roligt.
Hur som helst så var jag redan i juni inne på om jag inte skulle starta någon MsvB5 istället för B4. Jag gillar inte B4 då jag tycker att man hela tiden hamnar i ”bakåtläge” dvs det är liksom av och på hela tiden. Kortsidesbytena är inte heller så lätt med Rioja då läget blir lite för mycket bakåt och eftersom vi haft såna enorma bekymmer med bytet från vänster till höger så blir det lätt med lite spänning att hon lägger det för tidigt eller blir hög i bak.
DM gick i år på Tuthammaren som är endast 10 min hemifrån och det var en MsvB5 och dömdes dessutom av en domare jag verkligen respekterar och gillar att rida för. Så det kändes som ett bra ställe att debutera. Uppladdningen har varit lite tokig med en tå som är blå så jag kan ff bara gå i sandaler men senaste veckan har jag i alla fall fått på mig stövlarna så det har gått att rida.
Rioja var otroooooligt brunstig inför den här starten. Det är i och för sig ingen direkt nackdel. Hon blir lite mer på och det kan innebära att hon tar en del egna beslut men samtidigt så tål hon skänkeln bättre. Hur som helst så kändes hon fantastiskt fin på framridningen. Jag hade som plan att försöka maxa henne precis innan så att hon blir nästan övertaggad. Det för att ha så mycket energi att den inte går ”in i kroppen” inne på banan. Och tänk den här gången lyckades det. Det blev lite återhållna travökningar då jag var rädd att det skulle bli galopp när jag fått henne i det taggade läget. Men annars flöt det så himla bra. Det var mest bara att styra runt och ”åka” på linjerna. Hon satte dessutom ALLA 8 bytena!!!! Så himla roligt. Enda fadäsen men bytena var att hon gjorde de två första med rätt antal galoppsprång emellan men det sista så slängde hon in det på vartannat eller om det var vart tredje. Jag tar inte speciellt hårt på det utan det blir lite ”räknefel” och det hände också både på framridning och träning så vi får träna mer helt enkelt. En av anledningarna är också att vi får börja med det svåra bytet och ha två sådana i denna klass så jag är glad att bytena är på marken.
Jag var så himla nöjd och glad när jag red ut från banan att det nog inte hade spelat någon roll vilken bedömning jag fått. Det var den bästa känsla jag haft någon gång med henne. Att jag sedan fick en bedömning som jag kunde relatera till gör bara saken ännu roligare. 65,1% och en fjärdeplats blev det slutliga resultatet. Så nu blev jag lite taggad att köra på igen. Tyvärr är nästa start en MsvB4 men jag får försöka se om jag inte kan få revansch på det programmet, lite så kände jag med MsvC2 och där lyckades vi till slut rida på 70% så jag får väl ta det som en utmaning.
Nu till en mer än full arbetsvecka!