2013-11-16
Ja ett mysterium har hon varit min fina lilla hjärtehäst Rioja. Ända sedan hon var liten bebis så har det alltid varit något som funnits ”i magen” på matten att det är något som är knas med henne. Alltifrån att hon blev ”dålig” av kraftiga brunster så vi provade och la in en kula som faktiskt hjälpte riktigt bra. Sedan fixade vi så hon kunde andas, därefter konstaterade vi att hon har en artros i ryggen och jobbade med det. Men hennes fötter har ju alltid varit ett mysterium.
Hon har mått bra i omgångar och är då helt fantastisk. Den finaste häst jag någonsin suttit på som faktiskt får ryttaren att bli bättre än den är:-) Däremellan så är hon ”dålig”. Det är lite ont här och det är lite ont det är oftast i framfötterna det märks. Inte så hon direkt blir halt utan mer att hon blir ”försiktig”.
Jag kollar puls och värme faktiskt i princip jämt även under friska och sunda perioder och kvarstår gör ändå känslan av att det är så bräckligt….
Nu har jag genom dels världens bästa hovslagare ändå kunnat hålla henne ganska frisk och jag har också världens bästa veterinär som verkligen lyssnat på mig och tagit in denna ”underliga” lilla figur. Vilken tur jag haft att jag kunnat omge mig med dessa personer. Min kloka veterinär ville att vi skulle ta blodprov på henne innan vi gav oss på att försöka behandla den hälta som vi helt plötsligt hittade för ett par veckor sedan. Detta för att utesluta saker så att vi inte sprutar cortison i en led och får en reaktion som vi definitivt inte räknat med.
Hur som helst. Provet taget och svaret kom igår. Rioja har med högsta trolighet EMS! Insulinvärdena ska ligga mellan 30-200 och hennes låg på 1300! Förenklat skulle man kunna säga att hon har diabetes 2 även om inte alla EMS hästar har det. Det är verkligen jättetråkigt och samtidigt otroligt skönt att äntligen få en förklaring till allt det oförklarliga. Tyvärr verkar det som om den ”sockerchock” hon fick när vi skulle ta provet har dragit igång ett ”skov” eller en fångreaktion man kan kalla det en massa saker. Jag känner igen det och jag vet hur jag ska hantera det men jag tycker verkligen synd om henne. Jag misstänker att hon så länge och ofta haft riktigt ont men ändå försökt att ställa upp. Jag red henne ju för drygt 2 veckor sedan och då var hon FANTASTISK! Glad, pigg och så himla samarbetsvillig, dagen därpå var hon halt.
Just nu har jag inte hunnit samla tankarna riktigt runt detta. Jag vet inte om vi kan vårda henne funktionsduglig för att kunna fortsätta vara ridhäst eller inte men jag kommer förstås att försöka. Vår tid är liksom inte riktigt ute ännu, vi hör ihop min hjärtehäst och jag även om det kanske inte blir på tävlingsbanorna.
Har som vanligt fördjupat mig i litteratur som rör forskning runt detta och läste något annat som faktiskt gjorde mig lite bedrövad. När man forskat på dessa sjukdomar och andra metaboliska sjukdomar så har man kommit fram till att vi stör hästarna alltför mycket med bl a täcken. De behöver gå täckeslösa för att ha en möjlighet att förbruka de fettdepåer de är programmerade till att ha för att klara livet i årstidsväxlingar men vi förstör för dem med att klippa och täcka. Forskarna har därför ”gett upp” och forskar man på att ta fram mediciner som gör att de inte samlar fettdepåer på kroppen som kan leda till sjukdomar.
Det har gått lite långt då tycker jag om vi ska behöva medicinera hästarna för att vi absolut ska ha på dem sina fina täcken:-) Kan vara något att tänka på om man har en häst som kan ligga i ”riskzonen”. Nu behöver inte EMS hästar eller hästar med diabetes vara feta heller så det är väl inte alltid ögat kan bestämma om de är friska eller sjuka.
Nåväl mitt fokus är på att försöka hitta ett sätt att Rioja ska få må bra och kunna vara häst, vi får se om vi lyckas!
