2011-08-25
Jag trodde att vi hittat felet på Bob och att medicinen skulle göra nytta. Fel hade jag. Han hade fortsatt jätteont under tisdagen och vi fick mata honom med vatten i metacamspruta och jag hade massa kontakt med vet. Onsdag morgon åkte jag in med honom igen. Han hade ff lite feber trots att han fått metacam på morgonen och hade fortsatt jätteont. Han fick stanna hos vet och de satte dropp så att han får antibiotika intravenöst samt att han får lite morfinbaserad smärtis. Under dagen hade han varit ännu sämre och kräkts så de sövde och magpumpade honom. När jag sedan var förbi och hälsade på honom på eftermiddagen så var han mycket piggare. Han satt upp och hade ätit. Han blev jätteglad när hans mammis kom! Han grymtade till så där som Bob kan göra med sitt lite ”säl-lika” läte. Jag var hos honom en stund och gosade och han visste inte till sig hur han skulle gosa med sin mammis. Det var ett gott tecken tror jag för han har ju inte velat röra sig alls och inte varit särskilt engagerad.
Han fick vara kvar på kliniken och fortsätta ligga i dropp så hoppas vi att vi får igång honom ordentligt igen och så hinner de kolla blodprover. Jag hoppas och ber att det inte är någon njur- eller leverpåverkan. Det är så konstigt för vi hittar ju verkligen ingenting. Inga sår, inga svullnader, ingen snuva faktiskt ingenting. Jag kan bara säga att jag vill ha hem min Bobbis frisk och kry. Det tar på att ha sjuka djur, jag känner att jag är jättetrött och kan väl säga att uppladdning inför helgens tävling är lika med noll. Jag har ridit naturligtvis och Russin känns bra men jag har inte haft någon ”spets” på ridningen denna vecka. Ja det får bli som det blir för just nu så är Bobsen viktigast i min värld.
Återkommer med rapport, håll tummarna för Bobsen!