2016-12-27
God fortsättning! Som jag skrev så fick jag den bästa, finaste mest underbara julklapp någonsin! Jag fick rida på Rioja!!!!! Inte bara sitta på henne och skritta utan faktiskt rida lite, skritta i 15 minuter och trava runt 10. Det var så otroligt, jag hade inte trott att det skulle hända igen. Hon har ju stått i 14 månader efter det att hon drog på sig en ordentligt ligamentskada. Efter det har vi behandlat och rehabat på allehanda sätt och hon har promenerat mycket. Den senaste månaden har hon fått löslongera i ridhuset och då också välja gångart. Hon har understundom varit väldigt pigg och valt att trava en del och då började vi se att det fanns viss stelhet till en början och sedan värmde det ur så hon har sett helt ren ut ett tag. Jag har ju inte vågat hoppas utan har både mentalt och fysiskt pensionerat henne.
Men på julafton sadlade jag min prinsessa och tog ut henne i ridhuset tillsammans med Russin. Jag skrittade ganska länge, sedan plockade jag upp tyglarna och skrittade på tygeln och därefter tog jag ett djupt andetag och satte igång i trav. När man sitter på en häst som så länge varit halt så känner man verkligen efter i hela kroppen om minsta antydan. De första varven kändes hon lite ”stolpig” men sedan skärpte jag till mig. Tog stöd och tryckte till lite och vad händer jo Rioja börja pumpa på. Sådär som bara hon kan, jag gjorde lite avsaktningar och hon trycker på så att det nästan blir passage i övergången och bär sig så fint och känns så glad! Underbara fantastiska häst. Jag tror inte det finns en till som kan stå i 14 månader och sedan kännas helt konserverad dvs på ett väldigt bra sätt. Det är som om jag satt på henne igår. Hon är mjuk, bärig med ett härligt tryck, lätt i handen och jobbar genom hela kroppen. Helt makalös.
Hon känns lite kärv i bakknäna när jag sätter igång men det går över ganska fort. Nu har jag ridit korta pass tre gånger med mellanliggande promenad och varje gång känns som en välsignelse – jag hoppas och hoppas att hon ska hålla för lite ridning och träning. Tävling är hon pensionerad ifrån det bestämde jag under hösten. Hon blir ändå 16 nu till årsskiftet och hon har stått i över 1 år så vägen tillbaka är för lång och slitsam tror jag. Jag vill ju dessutom gå vidare och tävla på den nivån vi avslutade på där hon skulle debutera MsvA och det känns inte rättvist. Jag är mer än lycklig om jag kan få rida på henne för det är den bästa mest fantastiska häst jag någonsin haft och förmodligen får. Hon är en kämpe min Rioja som klarat sin sjukdom och svårare skador men hon verkar ändock vilja komma tillbaka. Det som är roligast är att hon verkar tycka det är buskul att få räknas med igen.
Så jag håller tummarna varje dag och hoppas att ni gör detsamma!
En lycklig prinsessryttare!