2013-04-09
Det kanske är för sent för att gå i ide men lite känns det som om jag gjort det. Inte för att jag på något sätt lider brist på att fylla mina dagar men det har varit så mycket strul på sistone. Promenader pågår med Russinet och hon är nu uppe i 25 minuter per dag plus det hon rör sig i boxen förstås. Jag kan inte se att benet reagerar på något sätt på dessa promenader och vi kommer snart att gå upp till 30 min och sedan hoppas jag ganska snart 40 min och därefter har jag planerat för hagvistelse. Ja det är bara att hålla tummarna. Hon tycker i alla fall om att promenera även om det är lite själsdödande tycker jag själv.
Rioja har ju tömkörts sedan behandling och jag har fått ett antal lustiga reaktioner (positiva). Dels är hon oöm i ryggen nu, muskeln har slätat ut sig och är mjuk och avspänd=bra, hasgallan på vänster bak försvann??!!=bra, hon ”rycker” inte längre när hon vänder i boxen. Hon hade som ett ”nervryck” i vä bak innan hon satte ner det när hon vände. Det gör hon inte längre=bra (tror jag), därtill är hon inte känslig längre när jag borstar i svansroten=bra (tror jag). Det var en massa saker som man kan spekulera i vad de beror på men behandlingen har i alla fall haft den effekten. Därefter har jag tömkört, det är jag ju nästan världsmästare på efter alla konvalescensperioder. Borde kanske instifta någon form av division för tömkörning så kan jag ju ägna mig åt det när jag inte kan rida:-). Hur som helst så är det dags att äntra sadeln imorgon igen. Ska bli intressant att se om muskelminnet är så starkt att muskeln börjar bete sig direkt man börjar rida. Det är ju liksom det som är konsten. Vet efter alla mina egna muskelgrejer att muskelminnet är starkt och det behövs så lite för att de ska hemfalla till gamla försyndelser. Nåväl jag vet vad jag ska titta efter så möjligen får man göra om behandlingen igen. Om allt känns bra så har jag en start inplanerad på söndag och om det inte känns bra så struntar jag i den. Hon har ju varit igång hela tiden och karensen för medicineringen är över så det handlar mest om hur hon beter sig med människa på ryggen.
Lille humpe har kommit in i varannandags arbete nu och fokus är tömmar, hitta en bra form och acceptans av bett och kommandon så att jag kan använda det mer på ryggen. Han är ganska smart, samarbetsvillig och lättlärd så det blir inte alltför långa stunder i taget.
Det är väl ungefär vad vi haft för oss på det senaste. Därutöver skulle jag kunna skriva en roman om öden och äventyr som hänt men det får bli en annan dag:-)
Endast ett litet livstecken för att ni inte ska tro att bloggen somnat för gott!