Fantastiskt och jättetråkigt

2015-09-29

I helgen red vi för Wieger igen! Det var såååååå himla roligt och Rioja som fick vara med var såååååå fantastisk!

Jag kan inte med ord beskriva hur roligt det är att rida denna häst när hon är så här. Hon är som en balettdansös, mjuk, stark, power och lyssnar fantastiskt. Vi körde hela registret det här passet. Ökningar i trav och galopp, slutor i trav och galopp och slutligen lite serier och galoppiruetter och sist men inte minst passage.

Det är verkligen Riojas paradgren att få samla mycket och trampa mycket! Hon var glad och arbetsvillig och i ärlighetens namn så tycker jag oftast att hon är det nu för tiden. Jag tror vi hittat balansen. Både när det gäller mat men även när det gäller träning eller rättare sagt ”brist” på träning. Rioja gör inte många sådana här pass utan gör såna pass med mig med mycket avbrott knappt varannan vecka. Däremellan är det min ”beridare” Daniel som rider henne. Han krånglar inte så mycket och ägnar mycket tid åt att få henne att jobba med långa muskler framåt. Mycket galoppträning och gärna lite åt Täbygalopp hållet:-) Det verkar i alla fall passa henne och hon har inte heller haft något återfall under det här året. Det är nästan mest fantastiskt. Hon har fått gå på grönt men inte egentligen betat vilket förmodligen har varit jättebra för henne. Nu sätter vi siktet mot MsvA och StGeorg så får vi se om vi trots alla motgångar på vägen ändå kommer dit:-)

En annan sak som inte var speciellt roligt var att jag idag körde över en katt. Inte någon av mina utan en nere i Storvreta som kom knatande över vägen. Det var precis på 30 sträckan så det gick inte fort men jag SÅG den inte förrän det var för sent och den hade slunkit in under bilen. Det var fruktansvärt på alla sätt och vis. Den behövde dock inte lida utan avled i princip med en gång. Så jag stoppade in den i bilen och körde till en lokal veterinär för att se om den var märkt på något sätt så man kan få tag på ägaren. Den hade en tatuering i örat men när jag ringde till registret måste ägaren ha glömt att registrera sig. Så nu håller jag på och jagar en annan kattägare som är i samma nummerserie för att försöka få reda på vem veterinären var som har tatuerat den och kanske på så sätt få tag på ägaren. Jag mår verkligen jättedåligt av detta! Måste samtidigt få uppmana alla kattägare att märk era katter och registrera er!!! Jag kan tänka mig hur orolig man blir om någon av katterna försvinner och det värsta är ju att inte få reda på vad som hänt. Om det sker en olycka kan man åtminstone få veta vad som hänt och att inte katten behövde lida. Så jag försöker oförtrutet att hitta ägaren även om det verkar ganska svårt just nu.

Pussa på era fyrbeningar och håll dem under uppsikt!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *