2016-08-09
Fast gett upp hade jag ju inte! Jag tycker att vi gnetat på PSG Russinet och jag men vi har faktiskt bara startat 6 ggr sedan i maj förra året. Vi tävlar inte riktigt ihjäl oss kan man säga. Nu är ju damen lite åldersstigen så man får ju hushålla med de starter man har och se på 7e försöket så kvalade vi äntligen. Det bästa med det var nog egentligen att jag tycker att jag verkligen fick till ridningen i denna runda. Det är lätt att hamna i ”bromsa” läge med Russin eftersom hon blir lite spänd och VÄLDIGT på när m an kommer in på banan. Jag hade dock bestämt mig för att jag verkligen skulle ta tag i ridningen denna gång och lyckades med det. Jag blev inte kvar när förhållningen inte gick igenom till första öppnan då hon ff var lite spänd utan jag lättade av och började om. Det lönade sig och efter andra travökningen började jag få lite känsla så att jag kunde se mig omkring och planera min ritt. Jag är jättenöjd med piruetterna som kan vara mer centrerade men där hon inte laddade järnet för att jag styrde in på diagonal. Sedan satte jag 4orna och blev så hopp i hejsan att jag tappade fokus till 3orna och fick då något i vart annat. Det kan ju vara bra om det är tänkt att starta Int 1
. Hur som helst så är jag så glad och nöjd med min stålgumma, jag hoppas att jag har några ytterligare starter kvar i henne och att vi hinner starta Int 1 innan det är dags att pensionera henne.
Humpen fick jag lite bakslag med. Hade precis hamnat i ett läge i tömkörningen där jag tyckte att jag löst en massa styvhet och tänkte att ”i helgen är nog läge att sitta upp igen”. Jag har ju inte suttit på honom på 3 månader, däremot har han fått arbetat i tömmar i drygt en månad så han var igång på ett bra sätt. Men förra fredagen kom han in med hög feber och dagen efter så hade han elefantben på vänster fram och en redig lymfangit Suck, man ska inte planera eller säga högt hur man tänker. Så nu har han fått penicillin och drygt en veckas vila med promenader. Benet ser nu bra ut förutom på morgonen när det är lite tjockt men det går över efter rörelse så jag tänkte att jag skulle börja jobba honom lite idag.
Rioja, ja henne har jag inte skrivit något om de senaste 10 månaderna. Hon vrickade sig illa i vänster fram för 10 månader sedan och har sedan inte blivit riktigt bra. Nu har vi hittat att det inte bara satt i de övre ligamenten utan också i de nedre ligamenten. De är behandlade och nu provade jag tömköra henne igår och tro det eller inte men hon är ohalt! Nu är det bara att hålla tummarna för att det ska hålla att sätta igång henne. Har ett 9 veckors schema där jag kommer att lägga mycket tid på tömkörning för att få jobba upp ryggen igen och då behöver hon inte ha matte på densamma. Det är alltid osäkert hur de ska svara på igångsättning efter så lång tid och hon är ju inte heller någon ungdom längre, (15 år). Men jag hoppas och tror att jag har erfarenhet och tillräckligt mycket is i magen för att kunna få igång henne på ett bra sätt. Håll alla tummar och tår för min hjärtehäst, det skulle vara så roligt att kunna sitta upp på henne igen.
Har lite planer för min egen träning också – jätteroligt tycker jag. Ska rapportera lite mer när saker och ting fallit på plats!
Nu mot en ny arbetsvecka!
Tjipp