2012-11-05
Ja säg den lycka som varar? I torsdags kväll lyckades Russin sparka sig själv på insidan av vänster fram. Det var ingen stor smäll men jag fick ändå lite ”magkänsla”, syntes inget när jag tog in henne men fredag morgon var benet som en telefonstolpe! Jaha sa jag, har du lyckats slå dig på senan? För det är ju naturligtvis det första en balanserad hästägare tänker:-) Hur som helst, konsulterade vet och bestämde att linda och spritbandage så får vi se hur det utvecklar sig. Hon är ohalt i både trav och skritt och hon är jättefundersam över när hennes matte lägger bandage. Russin vill nämligen inte kännas vid några skavanker alls. Hon har ju aldrig varit skadad på något ben eg utan det som kan spöka på henne är ju ryggen.
Hur som helst, jag vill ju inte chansa i det här läget, hon har gått så super på sistone så det känns trist om vi inte kommer att kunna lufta fracken en gång till denna säsong men å andra sidan kommer det förhoppningsvis en massa roligare tävlingar under våren. Jag är som sagt försiktig, det som är lite problematiskt är att detta är hennes ben med den lokala sarkoidosen vilket gör att det blir svårare med diagnosen då det benet alltid är lite svullet och tjockare än det andra. Nåväl jag ger det någon dag till så får vi se.
Hummus har vi beställt en sadel till och nu tränsas han varje dag för att vänja sig. Han verkar inte gilla bettet något vidare utan gnager lite uppgivet på det. Hmmm får se hur han ska betslas för att tycka att det är ok. Annars är han väldigt sansad med det mesta. Tyckte i och för sig att det var konstigt att ha träns på (snarare bett i munnen) och att man ändå förväntades kunna koncentrera sig på att springa i ridhuset. Ja lite IQ fiskmås är det på den där lilla, det är liksom verkligen EN sak i taget. Inte så att han på något sätt blir stressad, han hinner liksom inte tänka på flera saker samtidigt. Jag är ju van med mina lite snabba i tanken och smarta ston så denna lilla snälla valack är något helt annat!
Ston ja, Rioja har fått jobba på ordentligt de senaste 3 dagarna. Jag har börjat trampa henne lite uppsuttet och som sagt, hon är en smart fröken så hon greppar omgående vad jag vill. Hör till saken att det nog är en av de saker som också är ganska lätt för henne. När jag igår ”trampade” för tredje dan på raken så kokade hon över något och blev HET. Så då slutade jag med det, ska inte stressa henne i onödan. Har ff hopp om det svåra bytet som hon nu växlar mellan att skicka bakdelen högt till att göra det ”normalt”. När det blir normalt är det inte alltid det blir direkt på hjälpen utan kan bli något stegs fördröjning men jag tror det är en balansfråga och jag är glad så länge hon verkligen försöker. Annars har galoppen en annan dimension just nu. Har fått henne så väldigt genom kroppen men en härlig bärighet. Jobbar ju mest med tempoväxlingar och bärighet med lätt front och det verkar som om vi är på väg nu. Känns roligt för vi har några månader kvar till dess det är tävlingsdax och som sagt denna vinter vill jag verkligen få till träningen. Hoppas bara att de ska hålla sig friska också så att det går att komma ut hyfsat tidigt i vår.
Nu kallar dagens plikter så jag önskar er en härlig grå och murrig måndag!