2017-03-29
Undrar om man borde införskaffa en skämskudde för att man är så otrooooligt dålig på att uppdatera denna blogg. Men hur som helst antingen tyder det på att det inte händer något eller att det händer alldeles för mycket. I mitt fall är det nog det senare så att tiden inte riktigt räcker för att sätta sig att skriva. Hur som helst, hästarna mår faktiskt ganska bra. Russin är ju Russin, 20 år gammal och vår och det verkar inte riktigt påverka henne så att hon blir lugnare om vårarna. Nu är ju våren kall och det märks på brunsten som verkar vara mer eller mindre konstant och det blir liksom inget riktigt av dem mer än extra snurr i pannan.
Rioja är fantastiskt fin – gummiboll och verkar tycka det är roligt att vara ridhäst igen. Matte och husse tycker definitivt det! Jag hoppas att det håller för ridning men som hon ser ut just nu så är hon jättefin i benen och verkar mest må bra av att få arbeta. Lille Hump tycker ajg har gått från klarhet till klarhet. Jag var iväg till den bästa veterinären och fick lite hjälp med hans rygg som muskulärt har tagit lite stryk av hans ”underutvecklade” framben. Vi var tillbaka i fredags på återbesök då han var mycket bättre och så puttade vi på lite till så nu ska han in i arbete igen. Den sista tiden innan ÅB började han bli riktigt fin, mer liksidig och fin form. Vi tränade t o m lite seriebyten då det svåra bytet nu går mycket lättare när inte ryggen stretar. Galoppen har ju alltid varit hans bästa gångart och den är faktiskt t o m knäppet bättre efter behandling men även traven har utvecklats massor och det börjar kunna bli lite ”häng” i ökningar. Så jag hoppas att vi fortsätter på den inslagna vägen.
I övrigt då, ja arbete, träningar, lite muntrationer och alldeles för många begravningar. Det är nog så livet sett ut på det senaste. Nu börjar ju också snart det trevligare pysslet med att vårfina gården med blommor etc. Bästa tiden verkligen. Därtill om det kommer lite sl så man får sitta på terassen och få färg på sin kind.
Det som har varit riktigt tungt är att vi förlorat Bob. Världen finaste bästaste gosägare. Det har verkligen varit så jobbigt att jag inte riktigt orkat sörja honom ännu. Jag tar det en liten bit i taget men bara tanken på det får mig att gråta. Han lämnade oss på alla hjärtans dag – han är ändock kvar på gården och ligger under björken så jag kan fortfarande prata med honom. Han förtjänar ett alldeles eget inlägg men eftersom det fortfarande gör så ont så orkar jag inte titta på bilder på honom. Det får anstå en stund till så ska jag berätta om världens enda och bästa Bob vid något senare tillfälle. För nu så får ni ha en fortsatt fin vår så kanske det kommer ett inlägg i april också:-)
Tjipp!