2012-06-20
Ambition och motivation är verkligen helt två olika skolor. Jag har en hög ambition i det mesta jag företar mig men motivationen kan sannerligen svikta nu och då. Ambitionen sviktar dock aldrig, undrar varför? Just dagar som denna när det äntligen är sommar så tycker man att det vore det enklaste i världen att sätta sig upp till häst och träna järnet. Det är ju de här kvällarna man väntar på! Men se då säger motivationen: ”vore det inte mycket trevligare att ta det lite lugnt och sitta på altanen och dricka en campari?”. Nej säger ambitionen, här måste tränas, tävlingssäsongen är ju inte över! Ja men, svarar motivationen, det är ju en massa dagar kvar till nästa tävling, titta på hästarna hur mysigt de har där de äntligen går och betar gräs. De kommer att vara både mätta och trötta när de kommer in.
Suck, säger ambitionen, det är likadant varenda gång, det är jag som får tjata och du hittar på en massa konstiga undanflykter! Du kan inte tänka dig att ibland hjälpa till att hålla motivation/ambition i balans, det är ju alltid jag som får dra det tunga lasset. Tja, vi får se, säger motivationen.
Ja ungefär så har jag det emellanåt. Inte jämt naturligtvis men just de senaste dagarna har det varit påtagligt. I måndags var det träning för Wieger och jag löste det på ett enkelt sätt, jag kastade upp honom på Russin:-) Tyckte det var en bra variant. Tycker också att det är bra om han får sitta upp och känna hur hon kan hamna i händerna och lösa det åt mig en stund. Jag får ju ändå inte göra som han gör om jag tränar:-) Red sedan ett pass på Riojan och det gick fint men det var nog ungefär vad min kropp och själ klarade just nu. Behöver ladda om lite och samla mer energi för att försöka hålla ambition och motivation i balans inför sista vårtävlingen. Om ambition fungerar bättre än motivation så kan det ju sluta med att det inte blir någon tävling alls och det vore ju väldigt tråkigt.
Annars är det idag ytterligare en sommardag, härligt och jag hoppas att det nu äntligen kommer fler. Medan ambition och motivation träter i sommarsolen ägnar jag mig åt att jaga en markentreprenör för att fixa vår väg som är alldeles bedrövlig. Det är ska tilläggas inte min vanliga entreprenör för då vore detta gjort för länge sedan utan en annan som skulle färdigställt redan i maj och det är så vitt jag kan bedöma inte maj nu?? Han sa förstås inte vilket år och jag är nu i ”illerfasen” som innebär att jag ringer typ 25-30 ggr per dag och skickar sms och lämnar meddelanden och är allmänt ”pain in the ass” och om han för ett ögonblick skulle tro att det går över och att jag tröttnar så har han väldigt lite erfarenhet utav mig. Det hjälper nämligen inte att gå och gömma sig, jag kommer att tvinga fram ett resultat till slut. Det handlar nog vare sig om motivation eller ambition utan ren j…la envishet, man kommer ganska lång med det också….